Regnet föll över Fjällbacka när 190 deltagare gav sig ut i båtarna för världsmästerskapet i makrillmete. Bland dem fanns Göran Karlsson och hans fiskegäng. Någon VM-titel blev det inte den här gången, men Göran fick en stor makrill på kroken och familjen fanns vid hans sida när tävlingen var över.
Fisket är ett av flera band mellan Göran och sonen Filip. Asfaltläggning är ett annat. Yrket har funnits i familjen i generationer: Görans far och farbror arbetade i branschen i mer än 50 år, och i dag arbetar även sönerna Filip och Robin med asfalt. Göran började själv som 28-åring, först som hjälpreda och sedan i ett arbetslag. Efter nästan fyra decennier är han nybliven pensionär.
Arbetet har ofta inneburit långa dagar och resor mellan olika delar av landet. Under säsongen kan arbetslaget bo borta flera dagar i veckan, och motorvägsarbeten kräver att många samarbetar. Filip, som kom in i yrket efter ett telefonsamtal från sin pappa när hans mobilbutik gick dåligt, har nu arbetat med asfalt i mer än tio år. Hans yngre bror Robin är platschef och därmed också hans chef.
Far och söner har även delat ett fackligt engagemang. Göran har varit skyddsombud och aktiv i Seko; Filip arbetar också fackligt och som skyddsombud. Göran beskriver kollegorna som en viktig del av arbetslivet och har vid ett offentligt framträdande lyft fram asfaltarbetarna som människor som förtjänar större uppmärksamhet för vägarna de bygger, ofta under krävande väderförhållanden.
Dokumentären följer Göran, Filip och fiskekompisen Tomas under flera år. Makrillfisket står i centrum, men filmen handlar också om vänskap, familj och drömmar som lever vidare efter arbetslivet. Den innehåller både fisketurer och missöden under inspelningen, bland annat ett morgonbesök i en simhall där ett hopp från femmeterssvikten slutade i ett rejält ryggplask. Nästa år väntar en ny chans att jaga VM-guldet.